Midsommarsol som strålar het ifrån de blåa tak,
skänk i min glädjes bägare att jag nu glömma må,
att jag nu glömma må att jag med Broder och med Gud har sak,
och fröjdas åt din klara luft och dina skyar blå.
Och sänk dig sakta, ljumma natt, i bergens svala famn,
och giv åt folk som vaka glatt en fröjd förutan namn!

Låt, sommar, fältens unga korn och täktens vilda bär
få dricka ymnigt dagg och ljus och giva hundrafalt!
Giv must åt klövern honungfull och grann, färg åt duvkullan skär,
och strö var natt och varje dag välsignelse kring allt.
Så sjunger jag vid hedens kant, vid Kabofallets brus
och dyrkar högt, o sommarkväll, ditt underbara ljus.

(1920)

Upplagd: Jun 28 2008 | Läst: 406 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Dan Andersson
Dikt: 62. Midsommarsol
Diktsamling: Efterlämnade dikter
Från: publicerad/skriven år 1922
Dagens dikt: Dec 2 2009
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Midsommarsol, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.