|
till den svenska diversehandlaren
Noaksson och hans bröder
och ämbetsbröder i allt Sveriges land.
Stor och stursk har du blivit bakom din disk, den höga,
ingenting mer än salt och ovett har du åt kunden mer,
och att krusa dig och din dräng lönar numera föga,
bara allt värre blir du, mer surt du på människan ser.
Säg, var kom du ifrån, Noaksson med humöret,
du som vrålar ditt nej åt var blygsam fråga om mat?
Annorlunda du var förrän det blev ont om smöret,
nöden som gjort oss mjuka, har gjort dig morsk och kavat.
Icke jag räkna dig vill ibland förtryckarnas skara,
högfärdig dock du har blivit, det säger och står jag för,
sträv har din stämma blivit när du nödd skall förklara
att både med och utan smörkort fås intet smör.
Säg mig, har du gjort goda affärer, har du satt pängar på banken?
Tänker du låta pojken studera till doktor eller till präst?
Sparkad i ändan av kristidsturen tror du väl snart för fanken
att en monark du kan bli på salt och surkål och jäst.
|
Kommentarer