Högt bland bergen under furor, smekt av morgonvindar unga,
låg jag drömmande på rygg inunder tysta, höga skyn
Då kring hav av skogar, skorrande, jag hörde järnet sjunga
och ett kors kröp fram i rymden över byn.

Och en trådlös hälsning ville jag dig, broder, skicka,
rymdens ryttare och ärelystna dödskapten,
innan hundra telegrafer som i feber hinna klicka,
att du bräckt din fågels vingar och man hittat dina ben.

Upplagd: Jun 28 2008 | Läst: 412 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Dan Andersson
Dikt: 57. Högt bland bergen...
Diktsamling: Efterlämnade dikter
Från: publicerad/skriven år 1922
Dagens dikt: Feb 3 2009
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Högt bland bergen..., har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.