Nu dunka buffertar emot varandra,
en sorgesam, men lugnande musik,
nu ger jag den och den i alla andra,
nu reser jag från gruvor och fabrik.

Nu far jag dit, där drömmens svanor sjunga
sin avskedssång till jord och himmel blå.
Nu far jag dit, där molnen skymma tunga
de gamla bergen, stupande och grå.

Vad vill ni mig, ni små och stora barn,
som rikta dumma ögon mot en hemlös konungs trasor?
I fall ni kunde se ett ögonblick som jag,
ni skulle lindas in i alla satans fasor.

Upplagd: Jun 28 2008 | Läst: 364 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Dan Andersson
Dikt: 42. Ett dagboksblad
Diktsamling: Efterlämnade dikter
Från: publicerad/skriven år 1922
Dagens dikt: Jul 30 2008
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Ett dagboksblad, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.