Vi ä' bara fattiga pojkar och flickor
som dansa i solen och bada i snön.
Dä' vi som skratta så västvinden stannar
och dansar en hambo på sjön.

På vägen gå pälsklädda gubbar och gummor
och nicka i vinden och hälsa åt oss.
Vi simma i drivor och tumla i klunga
och hoppa och rasa och slåss.

När solen går röd bakom Älgbergets granar
och snön går i blåaste blått,
då bygga vi borgar av storstugans stolar
och sova i sovande slott.

Med segel av siden vi segla till månen
och lägga i land vid den silverne ön.
Vi skratta som förr och vi rasa och hurra,
och hälsa till gubben från jorden och snön.

Då bo vi i städer med blodröda vallar,
och titta på jorden från pärlblåa torn,
och då ska vi slå på bleckkastruller,
och då ska vi blåsa i horn.

Upplagd: Jun 27 2008 | Läst: 541 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Dan Andersson
Dikt: 33. En ungdomlig visa
Diktsamling: Dikter
Från: publicerad/skriven år 1920
Dagens dikt: Sep 21 2010
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, En ungdomlig visa, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.