|
Melodi: Sjömans-chantyn 'Å, hej, å hå, Viktoria!'
Nu låtom oss sjunga om hänsvunna tider,
när skåpen stod fulla av mat och av dryck,
när björkved låg sprucken och torr i vart lider,
och ingen fått ana allt kristidens tryck.
När metervis medvurst i magen man krängde,
med smör för var munsbit och Lyckholm och mat,
och brunrökta skinkan på bodväggen hängde
och sken som en måne på bukiga fat.
Men hurra och bravo! Viktoria!
Och hurra för öl utan malt!
Nu sjungom om simpel cikoria
och livsmedelsnämndernas palt!
Nu minnoms när ångande gryngröten pöste,
och sötmjölken rann som en Kanaans sjö,
när morsan var freda ur ärtgrytan öste,
och sockret på plättarna lyste som snö.
Vi minnas med tårar buljongen med ägg i -
o sällhet, o matparadis utan namn!
Och vienerkorvar och mörkbrun Carnegie,
havana-segarer och ljusgul Karlshamn!
Men hurra och bravo! Viktoria!
Vi le som vi kunna det bäst,
Det här blev en annan historia,
en svångrems-åtdragningens fäst.
Nu minnoms väl garvlädershudarnas dagar,
och sullädrets trygga, välsignade tid.
Nu skommis för sju kronor sulorna lagar,
och gnäller att intet han tjänar därvid.
Nu strumplösa utan galoscher på skorna
vi larva som kattor i rägnvär kring stan,
där drivor sig höga och väldiga torna -
ty gummit har knyckts av gulaschen och fan.
Nu minnoms hur härliga lampor oss lyste,
med äkta Astral uti aftonens frid,
då icke vi huttrande sutto och fryste,
och mumlade böner om ettrig karbid.
Nu gatorna ligga här mörka och våta
och gillas blott skarpt utav älskande par,
ej mera vi husnumren ens kunde läsa,
och längta till solens och sommarens dar.
Men hurra och bravo! Viktoria!
Vårt av kristiden grånade hår
står vitt kring vår skult som en gloria,
och lyser oss varthän vi går!
|
Kommentarer