|
Rörande Movitz Kägelspel hos Faggens vid Hammarby-Tull
en sommar afton 1770.
Så ser Han ut midt bland de strålar
Solen sprider i sin nedergång;
Dufven och lång;
Håret med nålar
Bär en Hatt båd trind och trång,
Som med Cordon
Glimmar och prålar
Mellan klotets mörka språng.
Råcken är blå, Upslagen hvita,
Halsen bär svart Bindel af taft!
Fåfängt med kraft
Skjortan frånslita,
Den är bykt i Bacchi saft;
Slå vad han haft
Kimrök och krita
Til Mustascher och Stöfvelskaft.
Stundom hans bild skyms af de ekar
Som på gål'n kring Kägelbanan stå;
Stängd i en vrå
Står han och pekar
Midt bland dem som käglor slå,
Stiger på tå,
Grälar, och nekar
At i slaget ramla två.
Pipan i munn, slanten vid foten,
Hatten bakfram. Mollberg du har rätt.
Vik din Manschett,
Vältra fram Kloten,
Sedan maka Käglorna tätt.
Klotet gick rätt;
Skål hela Roten
Som nu svärmar på vår slätt.
Vädret är lugnt, skyarna simma,
Blixt och Norrsken lysa vattnets plan;
Slott och altan
Börja at glimma.
Mån försilfrar kägelban.
Stäm Dulcian,
Gyckla en timma
För Diana Mars och Pan.
Kring dessa plank, grindar och murar
Echo suckar vid din sång och tal;
Hvar Näktergal
Tystnar och lurar
På din Flöjt med ömma qval;
Vid din Cymbal
Qvigor och Tjurar
Para sig i äng och dal.
Mollberg gutår! hör Näktergalen
Långt kring Nacka, lyss åt Hammarby;
Än högt i sky,
Än ner i dalen
Trotsar han dit qval och gny;
Sången är ny,
Sjung vid Pocalen
Floras lof med brusig hy.
Under vår Ek tänd nu din Pipa;
Gräla fritt i spelet kring en hvar.
Röken så klar
Ur din munngipa
Bort i ljusa hvirflar far.
Men bäst min kar
Flaskan vil gripa,
Sig ett Slagregn sammandrar.
Under et skjul Bröderna krypa
Mellan flaskor och utbrända ljus;
Hatt och Karpus
Glänsa och drypa
Klotet göms i slask och grus;
Ur en Kardus
Somliga nypa,
Andra slås om toma Krus.
Men bäst et moln sprider sin väta,
Syns Regnbågen med et gyldne prål;
Strax nya mål
Brödren utmäta
Under blixt af blanka stål;
Tolf kring en Bål
Skratta och träta,
Och två kyssas vid en Skål.
Skål! det var bom, Mollberg slog åtta;
Bom för Wingmark, ta mig den och den!
Två föll igen;
Kom ska vi måtta;
Udda om två halfstop än,
Bom kära vän,
När vil du måtta,
Ögat blott på Hörnan spänn.
Hur sa? hva ba? föll inte båda?
Hörnan föll, fem supar håller jag;
Bom i hvart slag,
Bom utaf våda;
Ölet gör hvar sena svag.
Klang i vårt lag!
Bacchus skal råda.
Mollberg sjung til ljusan dag.
Flickornas skål, milda och tvära!
Skål för den som ingen maka fått!
Om de förmått
Oss at besvära,
Skål för dem det gjorde godt!
Slutom vår pott.
Bacchus til ära,
Vi ha krans kring hjessan fått.
|
Kommentarer