|
Till fader Movitz, varutinnan han liknar honom vid ett skepp.
Kors, utan glas du ser ut, din kanalje,
som ett rankigt skepp på böljan utan flagg,
utan kopass och i brusande svalge
strandat, plundrat, fullt av fattigdom och agg.
stråken ... låt se ... ä masten, skeppet förer:
Skjortan blir seglet, vimpeln nattkappan är -
klippor och skär
ä krogar här och där.
Lik en shebeck, som i vågen arbetar,
drives av och an, men stundom gör en lov
och som i tusende vinklar uppletar
ny förfriskning, kärl och tunnor, kap och rov!
Jag är Neptun, som våg och seglen rörer;
och denna Liljans krog är hamnen, jag tror.
Och krögarmor
hon är valfisken, bror!
Lustigt plaisir ... Jag bara med dig skämtar!
Här har du ditt glas - lägg ut! Nu vinden blås.
Sök upp din grav ... snart grifteklockan klämtar,
och din gamla brännvinsskuta hon förgås.
Bacchus ditt skepp som redare tillhörer:
änglarna bärga själen uti en slup.
Sjunk i ditt djup -
tag till valet en sup!
|
Kommentarer