|
Som är dess sista tankar
Gubben är gammal, urverket dras,
visaren visar, timman ilar.
Döden sitt timglas har ställt vid mitt glas,
kring buteljen strött sina pilar.
Törstig jag skådar min stjärna och sol.
Vandringsman, hör nu min basfiol!
Movitz, din tjänar vilar.
Klaraste sköte, ljuvliga barm!
Sorgligt den blommans liv föröddes,
som gav min far, till min sveda och harm,
vällust i den säng där jag föddes.
men båda sova. Gutår i förtret!
Sjung, Movitz, sjung om hur ögat gret
vid de cypresser som ströddes.
Raglande skugga, brusiger min,
skapad att Bacchus gå till handa;
bläddriger tunga v brännvin och vin -
Känn där far min, känn där hans anda!
Fröja och Bacchus gav kring den ett sken.
Movitz, lät bland mina fäders ben
detta mitt stoft få sig blanda!
|
Kommentarer