Bernhard Elis Malmström (1816 - 1865)

Bernhard Elis Malmström föddes i Närke år 1816. Vid Uppsala universitet studerade han först till präst, men de humanistiska studierna, särskilt historia, filosofi och Greklands klassiska litteratur, lade snart beslag på hans intresse. Efter avlagd filosofie doktorsgrad blev han docent i estetik (eller ästetik som det stavades då) och slutligen, efter lång väntan, år 1859 professor i estetik, litteratur- och konsthistoria.

Han framträdde tidigt som skald och vann livligt bifall — blott 34 år gammal invaldes han i svenska akademien. Men denna vackra, löftesrika vår följdes ej av någon rik sommar. I slutet av 1840-talet förstummades hans sång nästan helt och hållet; blott undantagsvis ljöd den vid någon väns eller lärares grav. Men från hans lyra ha klingat några av de mest smekande, smältande toner, som ljudit i svensk sång. Det är dock ej alltid, innehållet motsvarar den betagande vackra formen; hans kanske mest berömda dikt "Angelika" är i sitt musikaliska välljud vacker som sommarvindens sus i grantopparna och—lika enformigt tröttande i sin innehållslöshet. Men Malmström hör alltjämt till Sverges mest folkkära och helst lästa skalder, och varhelst svensk tunga ljuder, skall helt säkert hans "Vi suckar det så tungt uti skogen?" aldrig förlora sin förmåga att smeka örat och röra sinnet.

Sluten till lynnet och svårtillgänglig, levde Malmström i ensamhet och tillbakadragenhet ett föga lyckligt liv, alltmera främmande för den ungdom, vars uppburne talman han en gång varit och för vilken hans hjärta alltjämt klappade varmt bakom det slutna skalet.--Efter blott några dagars sjukdom avled han år 1865.

Dikterna är sorterade efter diktsamling, men du kan välja att sortera dem på flera andra sätt också enligt länkarna nedan.

1241

Vi suckar det så tungt uti skogen?

3 kommentarer