Som man ropar i skogen får man svar (?).


Jag tog min remington på axeln
och drog i stora skogen ut,
sen släppte jag mitt unga koppel,
som stormar fram med skall och tjut.

Det prasslar och det rasslar
i skogens alla mörka snår:
»God dag, du gråa hare,
som alltjämt uti bukter går!

God dag, du tjädergubbe,
hur du fått dina höns i hand?
God dag, du svarta orre,
som spelar falskt ibland.

God dag, du grävsvinskurre,
som gräver själv din egen grop.
God dag, du lömska kattlo,
som ger i blod ditt yngel dop!»

Vad nu? Vem höres svara
med skri så gällt på mitt god dag?
Vem var som svarte »yxskaft»
och går på falska slag?

Jag ser den röda svansen,
patronen in — och bum!
Se där, du kvicke Mickel!
Den gången var du dum!

Upplagd: Jun 4 2008 | Läst: 820 gånger | Kommentarer (0)

Poet: August Strindberg
Dikt: 14. Den underliga skogen.
Diktsamling: Dikter på vers och prosa.
- Sårfeber
Dagens dikt: Apr 26 2011
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Den underliga skogen., har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.